Igår kväll tog de en stund att somna då jag låg och funderade på de ena och det andra.
Och så kom jag och tänka på Friends, ni vet den här organisationen mot mobbning.
Jag är inte alls insatt i deras arbete nå mer än andra men tanken gick till dem.
Iom tanken på friends så kom jag att tänka på en grej jag var med om i veckan.
Jag träffade en person som uppeenbarligen inte alls är så förtjust i mig och de märktes iom hur denne uttryckte sig.
När jag sen begrunna de där mötet med den där personen lite så märkte jag att denne fick mig att känna exakt lika som när jag gick i mellanstadiet och blev mobbad, men då av barn!
Lite arg vart jag på mig själv som tillät denne att bete sig på de där viset.
Men samtidigt, varför bete sig sådär?
Man kan inte tycka om alla och heller inte tycka/känna lika Men man Ska behandla alla med respekt.
Och vid närmare eftertanke så var de nog respekten denna någon saknade och ett par bestick i lådan iom att denne tyckte de var ok att bete sig på de där viset.
Skrämande blir det när man ser en vuxen bete sig illa. Och då är det egentligen inte konstigt att de finns barn som mobbar för de tar efter de sina och lär sig heller inte hemifrån hur man beter sig.
Så en uppmaning till er föräldrar där ute. Tänk på ert beteende och vad ert barn ser och hör.
Hur skulle ni känna om ert barn kom hem från tex skolan och talade om att den blev mobbad hela dagarna?.
Jag brukar inte tala om min tid i skolan med mobbningen, det är absolut inget jag skäms att tala om men de känns i hjärtat därav är det inte många som vet om att det hände och i flera år.
Nu kan jag berätta om någon är genuint intresserad. Kanske de kommer ett inlägg om det någon dag. Om jag orkar få ner allt för det är mycket att berätta.
Ja nä de var de. Nu sla jag se till att klä mug ordentligt för vi får besök av morbror :-)